Kebnekaise

Vinteräventyren är slut för det här året men det betyder inte att man inte kan njuta av bergen. I början av sommaren fick jag en inbjudan om att hänga med upp till Kebnekaise och vandra, sugen på att komma tillbaka till bergen som jag var så taggade jag till med en gång. Början av sommaren gick väldigt fort och rätt som det var så satt vi i bilen på väg upp, redo för nya äventyr.

Laddade grabbar!

Video edit från Alaska.

Satte ihop en liten film från vår månad i Alaska, enjoy.

Soliga dagar i Girdwood!

Har haft två grymma dagar på rad i Turnagain pass nu, snön håller sig torr och fin på nordsidorna. Prognosen säger att det ska vara sol tills vi åker hem så vi ska försöka göra det mesta av våra sista dagar här.

Fin dag i Girdwood

Idag vaknade vi till blå himmel, fortfarande ganska varmt och den mesta snön är lite halvtaskig här i Girdwood. Vi käkade en lugn frukost och bestämde oss sen för att åka upp och kolla in turnagain pass i solsken.

Utan allt för stora förväntningar började vi huda, vi hade spanat in några nordvända rännor från vägen som vi misstänkte kanske kunde hålla lite bra snö, allt sydvänt går bort just nu! Det tog oss lite drygt en timme att komma upp till toppen av vårt åk, mycket riktigt så hittade vi riktigt fin snö.

Något rykande färskt puder är det ju inte frågan om men under omständigheterna så var vi sjukt nöjda med att det var mjukt och fint så man kunde stå på lite utan att oroa sig.

Efter första åket kände vi att det var tillräckligt bra för att springa upp en gång till och åka en av dem andra orörda rännorna längst kammen. Det var lika fint andra gången.

 Fin vy från Alyeska ski resort

Hej då Valdez, hej Girdwood!

Nu har vi lämnat Valdez och thompson pass för att utforska Alyeskas liftsystem och turnagain  pass som ligger någon timme utanför Anchorage. Den här gången fick vi köra sträckan mellan Valdez och Anchorage på dagen i strålande solsken, precis som det ska göras. Deffinitivt en av dem vackraste bilvägarna jag sett och bara körningen gör det värt det.

Vi fick lite snö innan vi lämnade Valdez och fick två dagar med riktigt bra snö, temperaturerna har stigit väldigt mycket både i Valdez och här i Girdwood den seanste veckan så nu får vi kämpa lite igen för att hitta bra snö. Vi hoppas på ett nytt snöfall och lite mer vinter innan vi åker hem för nu har det varit + grader varje dag ett litet tag.

Idag ska vi åka upp i turnagain pass och åka vår första dag här, får se om vi kan hitta någon bra snö, terrängen ser iaf helt galen ut! Här kommer lite bilder från resan från Valdez och även från en road trip vi tog igår till Kenai ute på kusten.

Bilder från Alaska

Har nu varit i Valdez i lite drygt en vecka, 4 nätter i tältet än så länge. Ett par saker har vi lärt oss än så länge:

- Murphy hade rätt, allt som kan g sönder kommer tillslut att göra det.
- Dragkedjor kan vara välrdens sämsta uppfinning.
- Allting fyser bara det är tillräckligt kallt.
- Allting fungerar sämre i kyla, ALLTING!
- Voile skistrap har ersatt silvertejpen som alla lösningars moder.

Snön är lite halvkass tyvärr, precis innan vi kom hit blåste det väldigt mycket från nord/nordväst och nu har det varit soligt sen vi kom hit vilket har resulterat i sönderblåsta nordsidor och skare på allt annat. Vi har hållt humöret uppe och varit nöjda med att vara här men nu hade det varit skönt med lite snö.

Ett par fina bilder har vi allt skrapat ihop ändå, inte så många åkbilder men miljöerna här är fantastiska!

Next stop Alaska!

Se där ja, nu sitter jag på Phoenix flygplats efter en kort flight från Salt lake. Om ungefär en timme hoppar jag på planet till Anchorage där jag ska möta Andreas, han kommer ungefär ett dygn efter mig så får väl sysselsätta mig så gott jag kan tills dess.

Planet från SLC var så smockfullt att allt handbagage inte fick plats så mitt fick checkas in vid gaten. Inte mig emot, jag tog det jag behövde och är nu ganska nöjd över att inte behöva bära på någon väska.

Aaron körde mig ner till flygplatsen imorse, vi fick punka på vägen ner... Till historien hör att vi för bara 2 dagar sen körde på en sten och sabbade fälgarna på höger fram och bakdäck, fram var värre än bak så reservdäcket åkte på där. Självklart ville inte bakdäcket vara med längre halvvägs ner till SLC så vi fick banka till den sabbade fälgen (Som nu extraknäckte som reservhjul.) med hammaren på min isyxa, u do what u can with what u got, och sen var det bara att hoppas. Som tur var så höll det ner till Salt lake, hoppas bara det går bra för Aaron som ska köra till Seattle och sen vidare till Whistler det närmsta 2 dygnen.

Nu ska jag leka the waiting game en stund, rapporterar tillbaka när jag är framme i Anchorage och har sett mig omkring litegrann.

South teton traverse

Igår var det klarblått väder och vi hade bestämt oss för att göra en travers från teton pass till teton village, under dagen rörde vi oss ungefär 1,2 mil framåt och 1000höjdmeter.

Vi började dagen klockan 08:00 på teton pass, till en början mådde jag inte särskilt bra och funderade på att hoppa över den här dagen. Efter ett par minuter av obeslutsamhet tog jag mig samman, bet ihop och tryckte bort mitt illamående. Efter en stund kändes det mycket bättre och jag är väldigt glad att jag inte vände om.

Jag kommer mest lägga upp bilder av det här. Eftersom vår vandring inte var särskilt spännande så mycket som vacker så finns det inte så mycket att berätta utöver bilderna, vi gjorde det trots allt för utsikten. Och för att stå på den högsta toppen i södra delarna av bergskedjan, lite uppvärmning för kommande äventyr...

 Rendevous peak, vårt första delmål

Dags för del 2

Det är satan va tiden går fort! Det är konstigt att tre månader kan kännas så kort bara för att man har roligt, om jag minns rätt så kändes september, oktober och november som ändlösa evigheter vars enda mål var att hålla mig borta från snön och försöka kväva mig med jobb.

Om 10 dagar lämnar jag Jackson hole för att åka norrut mot Alaska där jag ska möta upp med min bror och ta reda på om det verkligen är så bra som alla säger. I en månad kommer vi ha Valdez som bas och utforska så mycket vi hinner av Thompson pass.

Vi kommer mestadels ta oss fram till fots och planen är att spendera fler nätter i tält än något annat, om tillfälle ges hade jag inte tackat nej till ett helilyft men det är ju som bekant inte helt gratis. Hade vart häftigt att få åka lite heli-skiing men jag måste ändå säga att det tilltalar mig mer att ta sig fram för egen maskin och förtjäna sina svängar, det låter klyshigt men jag njuter mer av dem då.

Jag har två kompisar som även dem ska till Valdez i slutet på mars efter att ha spenderat sin säsong i Japan, ska förhoppningsvis möta upp med dem vid något tillfälle och försöka förena våra krafter. Hur mycket vi åker med dem vet jag inte då dem har lite andra planer än oss men ska bli kul att träffa dem ändå.

Pow skiing

Senaste veckan har bjudit på underbar skidåkning, enjoy!

Steep and deep

Igår var jag och Aaron tillbaka i Apocalypse couloir, den här gången tillsammans med Becca och Anthony för att visa dem lite Jackson hole brantåkning. Åkningen var FANTASTISK! Djupaste dagen för säsongen för mig, bitvis midjedjupt puder på ett av Jacksons brantaste åk är inte något man blir bjuden på varje dag.

Den här gången kunde vi åka hela vägen igenom iskruxet vilket jag tyckte var riktigt kul, känns alltid bättre att klara hela åket utan onödiga rappeller. Jag åkte sist igenom kruxet så blev till att åka på blå is ändå men det gick bra.

 Christian Beckwith får smaka puder

Prospector mountain - Apocalypse couloir

Igår var det dags igen, ännu en grym dag i bergen. Jag, Aaron och Adam gav oss av från parkeringen vi 07:30 för att försöka åka Apocalypse couloir, ett åk som jag velat åka ända sen jag hörde namnet. Vägen upp var ganska händelselös, vi rörde oss i ett stadigt tempo hela vägen upp.

Shoot the moon/Buck shot

Igår åkte jag till GTNP med Aaron och Adam. Vi gick upp för 25 short för att åka ner på andra sidan och knyta ihop två åk, Shoot the moon och buck shot. Det var väldigt kul att komma ut och åka lite brantåkning igen, vi fick ett långt fint åk med riktigt bra snö.

Första delen, shoot the moon, är en stor ränna som är ca 40 grader brant och med den fina snön kunde vi lägga stora sköna svängar hela vägen ner för att sen glida direkt över till buck shot som är både brantare, smalare och lite mer komplicerad med två korta rappeller i.

 Buck shot

 På väg upp för sista kammen

 Toppen av shoot the moon

 Fina svängar i shoot the moon

Aaron och Adam ovanför buck shot

 Adam mitt i en kung fu sväng

 Toppen av buck shot

 Simon

 Simon

 Adam åker andra delen av rännan

 Jag hakade på

 Ovanför första rappellen 

Jag fick äran att va först 

 Sen kom Aaron

Adam ner för andra rappellen

Aaron tittar in under vår klippa... 

 ...Och posar lite

 Slutet av åket

 Jag rockar i brant puder

 

 Aaron under rännan

Adam i slutdelen

Vi fick en väldigt trevlig dag i bergen med många skratt, bra skidåkning och roliga delmoment. Idag är det vilodag för att imorgon ge oss ut igen på något lite större. Jag fick ihop en film från gårdagens äventyr som blev helt OK, lite dokumentär om hur ett sånt här åk går till för dem som inte har testat.

Back in the big mountains...Eller?

04:45: Klockan ringer, dags att vakna. Jag sträcker på mig och tar på mig mitt något sunkiga underställ, släpar mig ut i köket och knäcker två ägg i stekpannan innan jag börjar dubbelkolla att min ryggsäck är packad med allt jag behöver.

05:30: Aaron smsar att han blir ett par minuter sen, ingen fara.

05:40: Jag hoppar i pjäxorna, slänger in skidorna i bilen och vi åker iväg mot GTNP. Bilfärden är lågmäld, lite morgonsnack om hur fint vädret kommer vara och att det ska bli intressant att se hur snölagret har utvecklats.

06:00: Rullar in på parkeringen, en bil är där före oss. Jag hoppar ur bilen och börjar packa ur mina saker, från förarsätet hör jag en serie illavarslande pip följt av Aaron - "Come on beacon, don't do this to me!". Några sekunders tystnad, mer pipande "Hey Simon, we might not be going". Jag börjar ana oråd, stänger bagegeluckan och hoppar tillbaka in i den varma bilen.

06:15: Efter flera försök konstaterar vi att Aarons lavinsändare inte går igenom självkontrollen och hur bra den här dagen än kunde ha blivit så finns det inget vi kan göra. Efter en kort stund med fler svordomar och suckar än jag är stolt över börjar vi åka tillbaka in mot stan. Bilfärlden tillbaka fylls med hatiska ord mot Ortovox och alla deras produkter, förlorad sömn, tröstande tankar om att kanske kommer det gå en enorm lavin precis där vi skulle befunnit oss ett par timmar senare.

Just nu sitter jag på stand-by, funderar lite på om jag ska försöka somna om men tveksamt om det kommer gå. Plan B är att åka till Togowtee pass och åka Radio tower efter att Aaron har varit på Skinny Skis med sändaren, funkar inte det så är plan C att låna Calles liftkort och åka upp till liftsystemet medans Calle vilar sin rygg.

Jag var riktigt taggad för att komma ut i lite större terräng igen, har bara åkt i passet och liftsystemet och gått kortare turer de senaste veckorna pga. väldigt ostabila förhållanden. Känns som att tiden för att åka på stora berg rinner mig ur händerna för tillfället, säsongen går och alla mina mål blir mindre och mindre troliga.

Skidåkning är alltid roligt vad man än åker men det är enormt frustrerande att hela tiden stöta på problem som man inte kan kontrollera eller göra något åt när man vill så mycket mer.

Lägesrapport

Inte så mycket bloggmaterial på senaste tiden, med 1,5 vecka av ganska konstant snöande har vi inte vågat oss ut i den stora terrängen utan hållt oss till lugn puderåkning uppe på teton pass. Det har varit roliga dagar med mycket snö och mycket åkning men nu börjar det kli ordentligt i brantåkarbenen, vi hoppas bara på klart stabilt väder över en lite längre period så att vårt oroliga snötäcke kan få en chans att stabilisera sig lite.

I övriga nyheter så kommer min goda vän Calle och hälsar på om ett par dagar, vet inte riktigt hur länge han stannar men ett par veckor är det prat om. För ungefär 2 veckor sen bokade jag min flygbiljett till alaska,13 mars bär det av för en månad av vintercamping med brorsan i Thompson pass och förhoppningsvis något heli-lyft också.

Medans jag hoppas på stabilt väder och molnfria dagar bjuder jag på ett par bilder och en film från de senaste dagarnas åkning.

 Aaron

Dump och lavinfara

Med över 1 meter snö, varma temperaturer och höga vindar de tre senaste dagarna har vi en extremt hög lavinfara i Jackson hole just nu. Svaga snö lager från en torr decembermånad gör att varje nytt snö fall följs av extra insatta lavinvarningar och stängda vägar.

Passat har varit stängt i två dagar nu, vi hoppas det öppnar imorgon. Områden som inte har släppt iväg laviner på ca 20 år går nu så stort att de begraver vägen upp till passet och lämnar spår så djupa som 1,8m.

Förhållandena är minst sagt läskiga så vi håller oss långt borta från brant terräng, tyvärr är det för mycket snö för att åka särskilt flack terräng så vi kan inte göra så mycket annat än att vänta på att snön ska stabiliseras så vi kan ge oss på lite häftiga saker.

Så länge får vi nöja oss med det här, det är inte allt för hemskt ändå ;)

 Fjäderlätt puder på Glory

Cloudveil Dome - Southeast Couloir "The nugget line"

De senaste två dagarna i GTNP har resulterat i ett misslyckat och ett lyckat uppdrag samt en trasig bindning.

I lördags gav jag mig ut med Christian och Aaron (En ny Aaron den här gången) för att försöka åka Ellingwood couloir på Middle teton som jag hade fått mig en snabb titt på när vi åkte Southwest couloir på Middle teton. Vi gav oss iväg från bilen vid 07:30 och tog oss upp till botten av Ellingwood på rekordtid, tre timmar blankt.

Detta betydde att jag, med mina ömma ben från mitt förra besök, var helt slut och bestämde mig ganska tidigt för att jag inte skulle ta mig hela vägen upp. Jag beslutade mig för att ta mig tillbaka till bilen medans de andra fortsatte för att sedan vända ungefär halvägs upp pga. lite och dålig snö, Ellingwood får stå kvar på hit listan ett tag till.

Vi åkte den röda linjen

Middle Teton - Southwest Couloir

Igår har jag och Aaron siktet på en av dem större topparna i GTNP, Middle Teton. Det finns många häftiga linjer att åka på den toppen men vi valde att börja med standardrutten till toppen för att reka snöförhållandena litegran, southwest couloir.

Klockan 04:30 plockade Aaron upp mig, med oss fick vi en kille som heter Chance. Ungefär klockan 05:00 begav vi oss från bilen i mörkret. Den platta delen fram till början av Garnet Canyon tillryggalade vi relativt fort och höll ett högt temop för att få upp värmen denna ruggigt kalla morgon, -26grader. Efter att ha tagit oss över taggart lake kom vi lite på villovägar då vi var dem första där sen senaste snöfallet. Vi la in ett brant hudspår och kom tillslut upp till The meadows (En sorts platå som ligger mellan de stora topparna i Garnet Canyon) ungefär en timme senare än väntat. Det är inte alltid lätt att huda i mörkret.

Middle Teton

Efter en snabb lunch där vi konstaterade att det var ovanligt vindstilla i Garnet idag började vi huda igen, vi skulle hela vägen in idag för att ta oss upp på toppen från andra sidan berget. Ju högre upp vi kom desto mer började det blåsa, med vindpustar som tvingade oss att stanna och vända ansiktet från vinden tog det oss lite längre än väntat att komma upp till platsen där vi skulle byta skidor mot stegjärn. 

 Garnet Canyon/The Meadows

Middle Teton - Ellingwood Couloir

 Toppen av Garnet Canyon

Efter mycket om och men fick vi äntligen ta av oss skidorna och slänga upp dem på ryggen, det var skönt att få lite omväxling efter många timmar på stighudar. Med relativt lätta steg påbörjade vi den sista etappen mot toppen, vi skulle snart få det jobbigt igen.

Efter bara en liten stund kom vi upp till en stor vinddriva som vi tog skydd bakom ett par minuter för en vattenpaus, det visade sig snudd på omöjligt att fortsätta gå bakom drivan pga. all snö som landat där så vi tvingades att gå i den starka vinden på andra sidan drivan istället.

 Smått skydd mot vinden

 Efter att ha kämpat på i vinden och kylan med våra dunjackor på under skalen och ansiktsmaskerna så hög uppdragna som möjligt kom vi fram till botten av rännan som skulle ta oss till toppen. Tyvärr fanns det inte så mycket snö i den så beslutade oss för att lämna skidor och ryggsäckar nedanför och klättra sista biten utan dem.

Chance nedanför topprännan

Jag i nedre delen av rännan mot toppen

Jag närmar mig toppen

Efter lite lätt mixad klättring stod vi äntligen på toppen och vyerna exploderade överallt omkring oss.

 Utsikt mot Idaho

 Nez Perce med east hourglass till vänster

 Grand Teton - Ford/Stettner couloir. Årets stora mål

Toppmarkering

Jag och Aaron på toppen

Efter att ha njutit av utsikten en liten stund var det dags att klättra ner till våra skidor igen. Nedåtklättring är alltid lite spännande, speciellt när den börjar på en bergskam med en stupande isränna på höger sida och när ett fall utan tvekan blir ens sista. Efter den första biten kom vi tillbaka till vad som nu kändes som en väldigt säker klättring ner till skidorna.

Aaron tar sig nedåt, sakta men säkert. 

Det tog oss ungefär 30 min att komma ner från toppen och få på oss skidorna igen, åkningen var väldigt varierande. Vi hade lite bra snö blandat med stenhård vindpackad snö och lite is så vi åkte försiktigt och höll in svängarna för att inte bli överraskade av plötsligt hårda förhållanden.

Chance tar första svängarna

Lite bra snö hittade vi allt

Jag fick också åka vindpackat puder

Efter att ha tagit av oss skidorna en gång till var vi nere från Middle Teton och tillbaka vid toppen av Garnet Canyon. Jag och Chance bestämde oss för att traversera litegrann till en kort ränna som kallas the cave och ta den vägen ner till the meadows medans Aaron som var väldigt trött tog samma väg som vi kom upp. Snön i "grottan" var även den varierande, längst upp fick vi ett par fina pudersvängar som sen blev vindblåst puder som hela tiden ville sätta våra trötta kroppar i baksätet. Vi fick ett par riktigt fina pudersvängar längre ner, på väg ut ur Garnet Canyon.

Grip it and rip it!

Efter ytterligare två timmar var vi tillbaka vid bilen, klockan var nu 18:30 och solen hade sedan länge bytts ut mot en fullsatt stjärnhimmel. Trötta och nöjda bagav vi oss hemmåt för att planera nästa äventyr.