Laddade grabbar!
Utan några större missöden tog vi oss upp till norrland, mest dramatiska var när jag begick mitt första mord.
Väl framme i Nikkaloukta mötte vi upp med resterande två gruppmedlemmar och påbörjade den två mil långa vandringen ut till fjällstationen nedanför Keb.
Bilgänget redo att möta upp med resten
Gänget på gång
Det ska börjas tidigt...
Vattenpaus
Vackra vyer hela vägen
Efter ca sex timmar var vi framme, med något ömma fötter och trötta axlar satte vi upp tältet och lagade vår middag i sällskap med en miljon mygg! Tsao wenza! (Jävla mygg på kinesiska, Christian får rätta min stavning.)
Efter middagen var klockan ungefär 23:00 och vi kröp ner i våra sovsäckar. Jag somnade som en stock och vaknade utvilade lite senare än vad vi hade planerat. Efter en snabb frukost packade vi våra dagsryggor och gick för att kika på fjällstationen. När vi var samlade allihop begav vi oss mot foten av berget. Med ett sprucket molntäcke var vandringen upp njutbar och det väntade ösregnet kom aldrig.
Det tog oss lite drygt fem timmar att komma upp på toppen, tyvärr gick det inte att se ett smack längst upp men vi hade fått mycket fin utsikt på vägen så vi led inte så mycket av det. På en klar dag ska det gå att se 1/11 av Sveriges yta från toppen men vi fick nöja oss med 1/11 av våra egna armar den här gången.
Iom den dåliga sikten på toppen så kände vi efter ett par minuter att det var dags att gå ner igen. Vi stannade till en stund i toppstugan för att fylla på energireserverna lite grann och sen började vi traska tillbaka till fjällstationen för en välförtjänt öl. Nervägen gick snabbare än väntat och jag och Johan, som tog det långa benet före, var tillbaka vid fjällstationen vid 19:30 vilket betydde att vi tagit oss upp och ner på drygt nio timmar, en tid som vi var rätt nöjda med. Även om det aldrig är någon tävling så är det skönt att ha ett mål att jobba mot, jag har räknat med att det skulle ta ca tio timmar.
Under den allra sista biten kom regnet och vi gladde oss åt får fina timing när vi tog av oss våra genomblöta kängor och masserade våra ömma fötter. De andra anslöt efter en stund och vi fick njuta av den dyraste folkölen någon av oss nånsin hade köpt (hittills..)
Nöjda grabbar!
Efter att ha suttit och stelnat till ordentligt på fjällstationen stapplade vi tillbaka till tälten för lite käk innan det var dags att sova. När vi vaknade var vi ganska stela allihop, efter en långsam start packade vi ihop tälten och började gå tillbaka mot Nikkaloukta. Mina knän värkte något ohyggligt till en början men när jag hade blivit lite varm i kroppen var det inte så farligt längre. Johan drog igång lite musik och vandringen tillbaka flög förbi medan vi gick och sjöng i vildmarken.
Rätt var det var så var vi bara en timme bort ifrån Nikkaloukta och stannade till vid "Lap Dånalds" som vi hört talas om för att äta renburgare. Vi kände att vi hade gjort oss förtjänta av en öl efter vårt slit så utan att tänka så mycket beställde vi renburgare och öl för att sedan titta på kvittot och se att en norrlandsguld 3,5 kostade 55kr... Nu kunde vi med säkerhet säga att det här var den dyraste folkölen vi någonsin köpt och troligtvis någonsin kommer att köpa. Men god var den!
Sista timmen tillbaka till bilen va relativt smärtfri och vi kom tillbaka till Nikkaloukta hela och rena (nåja, kanske inte så rena men med gott humör). Vi duschade och sa hej då till Moen och Pettson som skulle ta bussen in till Kiruna och sen satte vi oss i bilen för att åka hemmåt.
Hemfärden var relativt händelselös, 22h i bil kan inte bli mer spännande än bra musik och trevlig konversation. Vi släppte av Markus i Östersund runt 03:00 och drog vidare mot Göteborg.
Tack grabbar för en grym roadtrip och en sjukt rolig vandring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar