Pow skiing

Senaste veckan har bjudit på underbar skidåkning, enjoy!

Steep and deep

Igår var jag och Aaron tillbaka i Apocalypse couloir, den här gången tillsammans med Becca och Anthony för att visa dem lite Jackson hole brantåkning. Åkningen var FANTASTISK! Djupaste dagen för säsongen för mig, bitvis midjedjupt puder på ett av Jacksons brantaste åk är inte något man blir bjuden på varje dag.

Den här gången kunde vi åka hela vägen igenom iskruxet vilket jag tyckte var riktigt kul, känns alltid bättre att klara hela åket utan onödiga rappeller. Jag åkte sist igenom kruxet så blev till att åka på blå is ändå men det gick bra.

 Christian Beckwith får smaka puder

Prospector mountain - Apocalypse couloir

Igår var det dags igen, ännu en grym dag i bergen. Jag, Aaron och Adam gav oss av från parkeringen vi 07:30 för att försöka åka Apocalypse couloir, ett åk som jag velat åka ända sen jag hörde namnet. Vägen upp var ganska händelselös, vi rörde oss i ett stadigt tempo hela vägen upp.

Shoot the moon/Buck shot

Igår åkte jag till GTNP med Aaron och Adam. Vi gick upp för 25 short för att åka ner på andra sidan och knyta ihop två åk, Shoot the moon och buck shot. Det var väldigt kul att komma ut och åka lite brantåkning igen, vi fick ett långt fint åk med riktigt bra snö.

Första delen, shoot the moon, är en stor ränna som är ca 40 grader brant och med den fina snön kunde vi lägga stora sköna svängar hela vägen ner för att sen glida direkt över till buck shot som är både brantare, smalare och lite mer komplicerad med två korta rappeller i.

 Buck shot

 På väg upp för sista kammen

 Toppen av shoot the moon

 Fina svängar i shoot the moon

Aaron och Adam ovanför buck shot

 Adam mitt i en kung fu sväng

 Toppen av buck shot

 Simon

 Simon

 Adam åker andra delen av rännan

 Jag hakade på

 Ovanför första rappellen 

Jag fick äran att va först 

 Sen kom Aaron

Adam ner för andra rappellen

Aaron tittar in under vår klippa... 

 ...Och posar lite

 Slutet av åket

 Jag rockar i brant puder

 

 Aaron under rännan

Adam i slutdelen

Vi fick en väldigt trevlig dag i bergen med många skratt, bra skidåkning och roliga delmoment. Idag är det vilodag för att imorgon ge oss ut igen på något lite större. Jag fick ihop en film från gårdagens äventyr som blev helt OK, lite dokumentär om hur ett sånt här åk går till för dem som inte har testat.

Back in the big mountains...Eller?

04:45: Klockan ringer, dags att vakna. Jag sträcker på mig och tar på mig mitt något sunkiga underställ, släpar mig ut i köket och knäcker två ägg i stekpannan innan jag börjar dubbelkolla att min ryggsäck är packad med allt jag behöver.

05:30: Aaron smsar att han blir ett par minuter sen, ingen fara.

05:40: Jag hoppar i pjäxorna, slänger in skidorna i bilen och vi åker iväg mot GTNP. Bilfärden är lågmäld, lite morgonsnack om hur fint vädret kommer vara och att det ska bli intressant att se hur snölagret har utvecklats.

06:00: Rullar in på parkeringen, en bil är där före oss. Jag hoppar ur bilen och börjar packa ur mina saker, från förarsätet hör jag en serie illavarslande pip följt av Aaron - "Come on beacon, don't do this to me!". Några sekunders tystnad, mer pipande "Hey Simon, we might not be going". Jag börjar ana oråd, stänger bagegeluckan och hoppar tillbaka in i den varma bilen.

06:15: Efter flera försök konstaterar vi att Aarons lavinsändare inte går igenom självkontrollen och hur bra den här dagen än kunde ha blivit så finns det inget vi kan göra. Efter en kort stund med fler svordomar och suckar än jag är stolt över börjar vi åka tillbaka in mot stan. Bilfärlden tillbaka fylls med hatiska ord mot Ortovox och alla deras produkter, förlorad sömn, tröstande tankar om att kanske kommer det gå en enorm lavin precis där vi skulle befunnit oss ett par timmar senare.

Just nu sitter jag på stand-by, funderar lite på om jag ska försöka somna om men tveksamt om det kommer gå. Plan B är att åka till Togowtee pass och åka Radio tower efter att Aaron har varit på Skinny Skis med sändaren, funkar inte det så är plan C att låna Calles liftkort och åka upp till liftsystemet medans Calle vilar sin rygg.

Jag var riktigt taggad för att komma ut i lite större terräng igen, har bara åkt i passet och liftsystemet och gått kortare turer de senaste veckorna pga. väldigt ostabila förhållanden. Känns som att tiden för att åka på stora berg rinner mig ur händerna för tillfället, säsongen går och alla mina mål blir mindre och mindre troliga.

Skidåkning är alltid roligt vad man än åker men det är enormt frustrerande att hela tiden stöta på problem som man inte kan kontrollera eller göra något åt när man vill så mycket mer.