Bilder från Alaska

Har nu varit i Valdez i lite drygt en vecka, 4 nätter i tältet än så länge. Ett par saker har vi lärt oss än så länge:

- Murphy hade rätt, allt som kan g sönder kommer tillslut att göra det.
- Dragkedjor kan vara välrdens sämsta uppfinning.
- Allting fyser bara det är tillräckligt kallt.
- Allting fungerar sämre i kyla, ALLTING!
- Voile skistrap har ersatt silvertejpen som alla lösningars moder.

Snön är lite halvkass tyvärr, precis innan vi kom hit blåste det väldigt mycket från nord/nordväst och nu har det varit soligt sen vi kom hit vilket har resulterat i sönderblåsta nordsidor och skare på allt annat. Vi har hållt humöret uppe och varit nöjda med att vara här men nu hade det varit skönt med lite snö.

Ett par fina bilder har vi allt skrapat ihop ändå, inte så många åkbilder men miljöerna här är fantastiska!

Next stop Alaska!

Se där ja, nu sitter jag på Phoenix flygplats efter en kort flight från Salt lake. Om ungefär en timme hoppar jag på planet till Anchorage där jag ska möta Andreas, han kommer ungefär ett dygn efter mig så får väl sysselsätta mig så gott jag kan tills dess.

Planet från SLC var så smockfullt att allt handbagage inte fick plats så mitt fick checkas in vid gaten. Inte mig emot, jag tog det jag behövde och är nu ganska nöjd över att inte behöva bära på någon väska.

Aaron körde mig ner till flygplatsen imorse, vi fick punka på vägen ner... Till historien hör att vi för bara 2 dagar sen körde på en sten och sabbade fälgarna på höger fram och bakdäck, fram var värre än bak så reservdäcket åkte på där. Självklart ville inte bakdäcket vara med längre halvvägs ner till SLC så vi fick banka till den sabbade fälgen (Som nu extraknäckte som reservhjul.) med hammaren på min isyxa, u do what u can with what u got, och sen var det bara att hoppas. Som tur var så höll det ner till Salt lake, hoppas bara det går bra för Aaron som ska köra till Seattle och sen vidare till Whistler det närmsta 2 dygnen.

Nu ska jag leka the waiting game en stund, rapporterar tillbaka när jag är framme i Anchorage och har sett mig omkring litegrann.

South teton traverse

Igår var det klarblått väder och vi hade bestämt oss för att göra en travers från teton pass till teton village, under dagen rörde vi oss ungefär 1,2 mil framåt och 1000höjdmeter.

Vi började dagen klockan 08:00 på teton pass, till en början mådde jag inte särskilt bra och funderade på att hoppa över den här dagen. Efter ett par minuter av obeslutsamhet tog jag mig samman, bet ihop och tryckte bort mitt illamående. Efter en stund kändes det mycket bättre och jag är väldigt glad att jag inte vände om.

Jag kommer mest lägga upp bilder av det här. Eftersom vår vandring inte var särskilt spännande så mycket som vacker så finns det inte så mycket att berätta utöver bilderna, vi gjorde det trots allt för utsikten. Och för att stå på den högsta toppen i södra delarna av bergskedjan, lite uppvärmning för kommande äventyr...

 Rendevous peak, vårt första delmål

Dags för del 2

Det är satan va tiden går fort! Det är konstigt att tre månader kan kännas så kort bara för att man har roligt, om jag minns rätt så kändes september, oktober och november som ändlösa evigheter vars enda mål var att hålla mig borta från snön och försöka kväva mig med jobb.

Om 10 dagar lämnar jag Jackson hole för att åka norrut mot Alaska där jag ska möta upp med min bror och ta reda på om det verkligen är så bra som alla säger. I en månad kommer vi ha Valdez som bas och utforska så mycket vi hinner av Thompson pass.

Vi kommer mestadels ta oss fram till fots och planen är att spendera fler nätter i tält än något annat, om tillfälle ges hade jag inte tackat nej till ett helilyft men det är ju som bekant inte helt gratis. Hade vart häftigt att få åka lite heli-skiing men jag måste ändå säga att det tilltalar mig mer att ta sig fram för egen maskin och förtjäna sina svängar, det låter klyshigt men jag njuter mer av dem då.

Jag har två kompisar som även dem ska till Valdez i slutet på mars efter att ha spenderat sin säsong i Japan, ska förhoppningsvis möta upp med dem vid något tillfälle och försöka förena våra krafter. Hur mycket vi åker med dem vet jag inte då dem har lite andra planer än oss men ska bli kul att träffa dem ändå.