Lägesrapport

Inte så mycket bloggmaterial på senaste tiden, med 1,5 vecka av ganska konstant snöande har vi inte vågat oss ut i den stora terrängen utan hållt oss till lugn puderåkning uppe på teton pass. Det har varit roliga dagar med mycket snö och mycket åkning men nu börjar det kli ordentligt i brantåkarbenen, vi hoppas bara på klart stabilt väder över en lite längre period så att vårt oroliga snötäcke kan få en chans att stabilisera sig lite.

I övriga nyheter så kommer min goda vän Calle och hälsar på om ett par dagar, vet inte riktigt hur länge han stannar men ett par veckor är det prat om. För ungefär 2 veckor sen bokade jag min flygbiljett till alaska,13 mars bär det av för en månad av vintercamping med brorsan i Thompson pass och förhoppningsvis något heli-lyft också.

Medans jag hoppas på stabilt väder och molnfria dagar bjuder jag på ett par bilder och en film från de senaste dagarnas åkning.

 Aaron

Dump och lavinfara

Med över 1 meter snö, varma temperaturer och höga vindar de tre senaste dagarna har vi en extremt hög lavinfara i Jackson hole just nu. Svaga snö lager från en torr decembermånad gör att varje nytt snö fall följs av extra insatta lavinvarningar och stängda vägar.

Passat har varit stängt i två dagar nu, vi hoppas det öppnar imorgon. Områden som inte har släppt iväg laviner på ca 20 år går nu så stort att de begraver vägen upp till passet och lämnar spår så djupa som 1,8m.

Förhållandena är minst sagt läskiga så vi håller oss långt borta från brant terräng, tyvärr är det för mycket snö för att åka särskilt flack terräng så vi kan inte göra så mycket annat än att vänta på att snön ska stabiliseras så vi kan ge oss på lite häftiga saker.

Så länge får vi nöja oss med det här, det är inte allt för hemskt ändå ;)

 Fjäderlätt puder på Glory

Cloudveil Dome - Southeast Couloir "The nugget line"

De senaste två dagarna i GTNP har resulterat i ett misslyckat och ett lyckat uppdrag samt en trasig bindning.

I lördags gav jag mig ut med Christian och Aaron (En ny Aaron den här gången) för att försöka åka Ellingwood couloir på Middle teton som jag hade fått mig en snabb titt på när vi åkte Southwest couloir på Middle teton. Vi gav oss iväg från bilen vid 07:30 och tog oss upp till botten av Ellingwood på rekordtid, tre timmar blankt.

Detta betydde att jag, med mina ömma ben från mitt förra besök, var helt slut och bestämde mig ganska tidigt för att jag inte skulle ta mig hela vägen upp. Jag beslutade mig för att ta mig tillbaka till bilen medans de andra fortsatte för att sedan vända ungefär halvägs upp pga. lite och dålig snö, Ellingwood får stå kvar på hit listan ett tag till.

Vi åkte den röda linjen

Middle Teton - Southwest Couloir

Igår har jag och Aaron siktet på en av dem större topparna i GTNP, Middle Teton. Det finns många häftiga linjer att åka på den toppen men vi valde att börja med standardrutten till toppen för att reka snöförhållandena litegran, southwest couloir.

Klockan 04:30 plockade Aaron upp mig, med oss fick vi en kille som heter Chance. Ungefär klockan 05:00 begav vi oss från bilen i mörkret. Den platta delen fram till början av Garnet Canyon tillryggalade vi relativt fort och höll ett högt temop för att få upp värmen denna ruggigt kalla morgon, -26grader. Efter att ha tagit oss över taggart lake kom vi lite på villovägar då vi var dem första där sen senaste snöfallet. Vi la in ett brant hudspår och kom tillslut upp till The meadows (En sorts platå som ligger mellan de stora topparna i Garnet Canyon) ungefär en timme senare än väntat. Det är inte alltid lätt att huda i mörkret.

Middle Teton

Efter en snabb lunch där vi konstaterade att det var ovanligt vindstilla i Garnet idag började vi huda igen, vi skulle hela vägen in idag för att ta oss upp på toppen från andra sidan berget. Ju högre upp vi kom desto mer började det blåsa, med vindpustar som tvingade oss att stanna och vända ansiktet från vinden tog det oss lite längre än väntat att komma upp till platsen där vi skulle byta skidor mot stegjärn. 

 Garnet Canyon/The Meadows

Middle Teton - Ellingwood Couloir

 Toppen av Garnet Canyon

Efter mycket om och men fick vi äntligen ta av oss skidorna och slänga upp dem på ryggen, det var skönt att få lite omväxling efter många timmar på stighudar. Med relativt lätta steg påbörjade vi den sista etappen mot toppen, vi skulle snart få det jobbigt igen.

Efter bara en liten stund kom vi upp till en stor vinddriva som vi tog skydd bakom ett par minuter för en vattenpaus, det visade sig snudd på omöjligt att fortsätta gå bakom drivan pga. all snö som landat där så vi tvingades att gå i den starka vinden på andra sidan drivan istället.

 Smått skydd mot vinden

 Efter att ha kämpat på i vinden och kylan med våra dunjackor på under skalen och ansiktsmaskerna så hög uppdragna som möjligt kom vi fram till botten av rännan som skulle ta oss till toppen. Tyvärr fanns det inte så mycket snö i den så beslutade oss för att lämna skidor och ryggsäckar nedanför och klättra sista biten utan dem.

Chance nedanför topprännan

Jag i nedre delen av rännan mot toppen

Jag närmar mig toppen

Efter lite lätt mixad klättring stod vi äntligen på toppen och vyerna exploderade överallt omkring oss.

 Utsikt mot Idaho

 Nez Perce med east hourglass till vänster

 Grand Teton - Ford/Stettner couloir. Årets stora mål

Toppmarkering

Jag och Aaron på toppen

Efter att ha njutit av utsikten en liten stund var det dags att klättra ner till våra skidor igen. Nedåtklättring är alltid lite spännande, speciellt när den börjar på en bergskam med en stupande isränna på höger sida och när ett fall utan tvekan blir ens sista. Efter den första biten kom vi tillbaka till vad som nu kändes som en väldigt säker klättring ner till skidorna.

Aaron tar sig nedåt, sakta men säkert. 

Det tog oss ungefär 30 min att komma ner från toppen och få på oss skidorna igen, åkningen var väldigt varierande. Vi hade lite bra snö blandat med stenhård vindpackad snö och lite is så vi åkte försiktigt och höll in svängarna för att inte bli överraskade av plötsligt hårda förhållanden.

Chance tar första svängarna

Lite bra snö hittade vi allt

Jag fick också åka vindpackat puder

Efter att ha tagit av oss skidorna en gång till var vi nere från Middle Teton och tillbaka vid toppen av Garnet Canyon. Jag och Chance bestämde oss för att traversera litegrann till en kort ränna som kallas the cave och ta den vägen ner till the meadows medans Aaron som var väldigt trött tog samma väg som vi kom upp. Snön i "grottan" var även den varierande, längst upp fick vi ett par fina pudersvängar som sen blev vindblåst puder som hela tiden ville sätta våra trötta kroppar i baksätet. Vi fick ett par riktigt fina pudersvängar längre ner, på väg ut ur Garnet Canyon.

Grip it and rip it!

Efter ytterligare två timmar var vi tillbaka vid bilen, klockan var nu 18:30 och solen hade sedan länge bytts ut mot en fullsatt stjärnhimmel. Trötta och nöjda bagav vi oss hemmåt för att planera nästa äventyr. 

Puder på 25 Short

Gick en kortare tur i GTNP idag, efter tre timmars spårande fick vi en riktigt fin belöning. Några välbehövliga pudersvängar i solsken kändes riktigt bra, imorgon har vi siktet ställt på något lite större. Ta en titt på den här filmen som jag drog ihop från dagens åk så länge.

Roadtrip i Colorado, del 1

För ungefär en vecka sen blev jag medbjuden på en liten roadtrip till Colorado. Första, och största, stoppet var en hytta en bit upp i bergen i närheten av Vail. Eisemen hut ligger ungefär fyra timmars raskt marcherande upp i bergen, iaf om det är snö hela vägen och en del av gruppen inte tar en fem timmar lång omväg...

Klockan 15:00 klev jag, Anthony och Aaron ur bilen där vi skulle börja huda mot hyttan. Fem minuter tidigare hade vi fått reda på att gruppen som lämnat samma plats ca klockan 09:00 samma morgon hade spenderat sin förmiddag med att gå fem timmar åt fel håll och nu väntade på oss ungefär 20 minuter framåt.

När vi kommit ikapp dem andra, som var väldigt trötta vid det här laget och vad värre var är att det var första gången på stighudar för två av dem. Vi som kände oss ganska pigga och fräsha tog på oss att ta det tyngsta sakerna ur de andras ryggsäckar. Jag hängde fast en till ryggsäck på min egen stora packning och öste i vad jag kunde och försökte hålla god min när jag behövde hjälp att lyfta upp den på axlarna igen...