lördag 4 februari 2012

Back in the big mountains...Eller?

04:45: Klockan ringer, dags att vakna. Jag sträcker på mig och tar på mig mitt något sunkiga underställ, släpar mig ut i köket och knäcker två ägg i stekpannan innan jag börjar dubbelkolla att min ryggsäck är packad med allt jag behöver.

05:30: Aaron smsar att han blir ett par minuter sen, ingen fara.

05:40: Jag hoppar i pjäxorna, slänger in skidorna i bilen och vi åker iväg mot GTNP. Bilfärden är lågmäld, lite morgonsnack om hur fint vädret kommer vara och att det ska bli intressant att se hur snölagret har utvecklats.

06:00: Rullar in på parkeringen, en bil är där före oss. Jag hoppar ur bilen och börjar packa ur mina saker, från förarsätet hör jag en serie illavarslande pip följt av Aaron - "Come on beacon, don't do this to me!". Några sekunders tystnad, mer pipande "Hey Simon, we might not be going". Jag börjar ana oråd, stänger bagegeluckan och hoppar tillbaka in i den varma bilen.

06:15: Efter flera försök konstaterar vi att Aarons lavinsändare inte går igenom självkontrollen och hur bra den här dagen än kunde ha blivit så finns det inget vi kan göra. Efter en kort stund med fler svordomar och suckar än jag är stolt över börjar vi åka tillbaka in mot stan. Bilfärlden tillbaka fylls med hatiska ord mot Ortovox och alla deras produkter, förlorad sömn, tröstande tankar om att kanske kommer det gå en enorm lavin precis där vi skulle befunnit oss ett par timmar senare.

Just nu sitter jag på stand-by, funderar lite på om jag ska försöka somna om men tveksamt om det kommer gå. Plan B är att åka till Togowtee pass och åka Radio tower efter att Aaron har varit på Skinny Skis med sändaren, funkar inte det så är plan C att låna Calles liftkort och åka upp till liftsystemet medans Calle vilar sin rygg.

Jag var riktigt taggad för att komma ut i lite större terräng igen, har bara åkt i passet och liftsystemet och gått kortare turer de senaste veckorna pga. väldigt ostabila förhållanden. Känns som att tiden för att åka på stora berg rinner mig ur händerna för tillfället, säsongen går och alla mina mål blir mindre och mindre troliga.

Skidåkning är alltid roligt vad man än åker men det är enormt frustrerande att hela tiden stöta på problem som man inte kan kontrollera eller göra något åt när man vill så mycket mer.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar