Teton Range

Som väntat gav jag mig av med Aaron på måndag morgon med Bearpaw bay som mål för dagen och The Skillet på tisdag. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss men vi fick chansen att se Teton Range på ett fantastiskt sätt och testa ny utrustning.

Vi begav oss från parkeringen kl.07:30 på måndag morgon, med gott humör och sugna på äventyr följde vi ett längdspår fram till Jenny lake som vi skulle gå över.

 Redo för avfärd

 Solen stiger på Grand Teton

 Teewinot

 Stora öppna ytor i Wyoming

Nästan framme vid Jenny lake

Framme vid Jenny lake bestämde vi oss för att följa kanten av sjön runt istället för att gå rakt över då vi inte var säkra på hur fryst den var så tidigt på säsongen. Det tog oss ungefär 1h att komma över sjön, väl på andra sidan tog vi en kort paus med lite vatten. 

 Första anblicken på Mount Moran längst bort

Jenny lake

Efter att ha tagit oss över sjön följde en mycket ansträngande bush whack, att ta sig fram genom snårig skog med en släde är ingen höjdare. Aaron gjorde ett superjobb med släden första dagen. Efter att äntligen ha kommit ur skogen var vi framme vid Leigh lake, här satte jag på min Ipod och tog en välbehövlig mental paus från onda tår och ömma axlar medans vi korsade sjön. 

 Början på en lång bush whack

Leigh lake

Efter sjön tog vi en kort paus vid en låst patrullstuga, sen började den jobbigaste delen av dag 1. Om vi trodde att vi visste vad snårskog var så skulle vi snart få en ny definition. Släden gjorde att allt tog väldigt långt tid, vi lärde oss att "genvägar" genom skogen aldrig är en bra idé och att vargspår inte är lika häftiga att stöta på mitt i skogen när det börjar bli mörkt som det annars kan vara. 

Till slut kom vi äntligen fram till Bearpaw bay efter 7h av ganska konstant rörelse, med ungefär 1,7mil i ryggen slog vi läger och lagade en välförtjänt middag.

 Lägerplats

 Första gången med mitt nya kök, kanonbra

 Snabbris och nudelsoppa lättade upp stämningen

Solnedgång över Jackson lake

Under natten sjönk graderna ner till ungefär -18, jag var varm och go i min sovsäck hela natten lång. Tyvärr så får ju inte första gången av någonting gå helt som det ska så vi vaknade upp i tältet med väldigt mycket kondens på tältduken och så fort någon av oss rörde sig föll det ner på oss och allt vi hade i tältet.

Vi kravlade ut ur våra sovsäckar och diskuterade våra alternativ utanför tältet. Vi hade redan dagen innan kommit fram till att vi nog varit lite väl aggressiva med våra planer att göra 3,5mil och 1800 höjdmeter på två dagar. Iom att det skulle ta oss minst 6h att komma upp på Mount Moran, troligtvis närmare 8h då vi skulle fått kämpa mot sockersnö större delen. Efter det hade vi 7h tillbaka till bilen, vi kom fram till att orken och tiden helt enkelt inte skulle räcka till och var ganska eniga när vi kröp tillbaka in i tältet och somnade om i väntan på soluppgången. 

08:30 hade vi packat ner allt och begav oss hemmåt, hemvägen var ganska händelselös. Vi blev båda väldigt trötta, jag speciellt, och jag kan väl säga att det inte var dem 7 mest njutbara timmarna i mitt liv. Grymma vyer och lite musik gjorde det stundvis lättare.

St. John 

Även fall vi inte nådde vårt mål och faktiskt inte åkte några skidor är jag nöjd med vår tur. Vi fick sträcka ordentligt på benen efter ett par dagar av lathet, vi fick se fantastiska berg från ett nytt perspektiv och vi fick leka med ny utrustning. 

Mount Moran finns kvar och väntar på mig, jag tror att det är nyttigt att vända och backa undan någon gång då och då när det inte känns helt 100. Det är viktigt att veta att det är OK att vända och inse att bergen inte försvinner bara för att man väntar en liten stund. Nu har vi ett spännande revanschprojekt som väntar.