söndag 4 december 2011

Radio Tower - West Hourglass - East hourglass

Har vart ute en hel del med Aron, Zack och Lee de senaste dagarna. I söndags, 4/12 tog vi bilen ca 45min bort från Jackson till ett område som heter Togwotee för att kolla på en ränna som heter Radio Tower. Vi började den korta ansatsen på stighudar, det tog inte mycket längre än 15-20min att nå rännan där vi skulle slänga upp skidorna på ryggen.



 Lee med Radio Tower framför sig
Precis nedanför rännan

På vägen upp märkte vi att det fanns en hel del otrevliga snölager så vi bestämde oss för att gräva en ordentlig snögrop och göra ett kompressionstest innan vi börja kämpa oss upp. Av gropen lärde vi oss att den nya snön som låg överst var väldigt ostabil och smet gärna iväg men de lagren som vi oroat oss lite för tidigare verkade vara stabila. 

Rännan var egentligen inte i åkbart skick så här tidigt på säsongen men vi bestämde oss för att ge det ett försök, i värsta fall blir det lite kul träning för större uppdrag i framtiden tänkte vi. 
 Kollar upp i rännan
 Zack bildar eftertrupp efter lite spårande
Aron och Lee löser av mig 
 Aron på första lilla cruxet
 Glada grabbar väntar på Zack
 Nästa lilla äventyr
Ska bli skoj att åka när den är redo

När vi kommit upp övergav vi vår plan att åka/klättra nerför vad vi just kommit upp ifrån och bestämde oss istället för att klämma oss igenom en liten skreva och åka ner på andra sidan. Det visade sig vara ett helt OK åk, ingen toppsnö på övre halvan men några fina svängar längre ner. 
 Försökskanin
Vårt åk för dagen 
Smått trång passage

Vi började huda kl.11:00 och var tillbaka vid bilen 5h senare, lite trötta, lite kalla och hungriga men nöjda med en rolig dag.

I måndags, 5/12, var vi på't igen med siktet inställd på något lite större, West hourglass på Nez Perce peak. Jag visste inte riktigt vad det var jag gav mig in på, jag hade kollat lite på åket och visste ungefär vad det handlade om. Vad jag inte riktigt visste var hur lång dagen skulle bli.

Vi började huda från bilen ungefär kl.0800, tyvärr tyckte min kamera att det var lite för kallt till en början så blev inga bilder förrens ungefär 2h in. Jag har viss förståelse för min stackars kamera, när vi började var det -25grader ute och det höll i sig ganska bra hela dagen då vi mestadels rörde oss på nordsidor. Mina händer gick från varma-nedfrusna utan känsel-upptinade och varma tre gånger under dagen.
 Fin utsikt efter 2h på hudar
 Inget avancerat hudspår direkt, bara långt
Första skymten av bergen vi skulle röra oss i
Inget fel på utsikten när man turar i parken

Efter 4h på stighudar var vi framme vid botten av vår ränna, vi bestämde oss för att pausa en stund, dricka lite vatten och fylla på energidepåerna. Det blev ingen lång vila, vi kände alla ganska snart att det var dags att röra på sig igen för att inte frysa fast där vi var. Vi hudade ett par meter upp till för att sedan byta stighudar mot stegjärn och yxor. 

West hourglass är en av de tre stora rännorna på Nez Perce, den är 45-50grader brant. Tillsammans med East hourglass, som inte såg så rolig idag, och The Sliver bildar den The Nez Perce trifecta. Det tog oss ungefär 2h att komma upp till toppen. Förhållandena var för det mesta perfekta med fast snö med undantag från ett ställe där det var lite mixat med sten och is. Vi stod på toppen ca 14:30, trötta men nöjda och med ett väldigt fint åk nedanför oss. 
 Första etappen
 Nu kunde vi se nästan hela rännan, toppen saknas
 Zack leder väg på ett av de brantare partierna
 Äntligen uppe
 Utsikt mot The middle Teton, vår plan B för dagen. I mitt stilla sinne tänkte jag "Prisa Allah för att vår ränna var åkbar". Annan dag
Hyfsad utsikt även i den här riktningen

Åkningen i rännan var mycket bättre än väntat. Första etappen var ganska knölig med varierande snö, andra etappen visade sig vara riktigt bra och vi kunde snabba på våra försiktiga svängar litegrann. Tredje delen var också bättre än väntat med mjuk och fast kritsnö, perfekt för brantåk. Fjärde och brantaste partiet, ihållande 50grader, var även det fint. På högerkanten fanns lite djupare snö och vi fick tävla med sluff och i mitten var det samma fina krita. 

Vid det här laget var jag väldigt trött i benen, sådär som man kan bli efter 6h och 1500 höjdmeter på säsongens tredje turdag, så jag varvade lite med ett par pudersvängar tills benen sade stopp för att sen ta ett par lugna svängar i mitten. Efter den här delen var det bara två lite flackare parti kvar, efter dem hade jag pressat mina stackars ben en bra bit över bristningsgränsen och längtade ganska mycket efter bilen och ännu mer efter soffan. Problemet var bara att vi hade ungefär 1:30h-2h av åkning, hudning och åkning mellan oss och bilen. Det var bara att bita ihop och konstatera att det tog 4h på hudar för att komma upp av en anledning. 

Aron över fryst sjö på väg till bilen

Vi var tillbaka vid bilen ungefär 17:30, 9:30h efter att vi lämnat den, utan att ha sett en enda människa på hela dagen. Det var en ganska häftig känsla att lämna bilen vid soluppgången för att sedan ta sig tillbaka i solndgångens svaga sken. När vi äntligen satte oss och åkte hemåt var det mörkt, vi gnuggade försiktigt liv i våra händer och fötter och kunde enkelt konstatera att det här var en bra dag. 

Efter en vilodag igår gav vi oss ut idag igen, målet vara East hourglass. Rutten är precis samma som den vi tog i söndags ända fram tills de två rännorna delar på sig. Idag tog vi vänster upp i East hourglass som är lite kortare, brantare och smalare än West. Klättringen upp var ganska händelselös, ett litet krux som vi lätt tog oss förbi sen var det bara att ösa på mot toppen, snön var hård och fin på högersidan av rännan så det gick ganska fort att komma upp. 
 Med tidig start fick vi huda i soluppgång
 Grabbarna över bron, härifrån är det uppför
 Klättrar rännan
Dags för mig att spåra lite

Väl uppe i rännan tog Aron fram sin fancy sändare som kan mäta vinklar och informerade oss om att toppen av vårt är var 53grader brant, ibland känner mig sig bra liten. Jag fick äran att åka först, efter en försiktig side slip för att känna på snön märkte jag att den var hur fin som helst och kunde släppa på svängarna litegrann. Efter ett par härliga svängar stannade jag och väntade in dem andra. 
Vårt åk för dagen

Justice åkte efter mig och för honom var det lite speciellt, det här var nämligen hans första ränna. Jag och Aron fick hjärtat i halsgropen när han höll på att ramla efter 2 svängar och nära att crasha in i stenväggen när han skulle stanna brevid mig. Jag försökte försiktigt be honom att ta det lite lugnt men det gick nog inte igenom riktigt för han slog en kullerbytta på andra pitchen men kom upp ganska snabbt igen, ingen skada skedd, bara våra nerver fick sig en prövning.
 Iceman börjar sitt åk
 Avslutar med en snabb sväng för att sen krasha in i väggen...
 Aron, något mer kontrollerad

Efter andra pitchen var vi nere vid det lilla cruxet och var tvungna att slänga upp skidorna på ryggen igen för att klättra nerför ett litet stenparti. Efter det var det bara en liten bit kvar ner till där vi hade lämnat våra stighudar och sen ungefär 1:30h ner till bilen. Vi rörde oss lite snabbare idag och åkte hem i solnedgången, jag var trött men inte i närheten av lika trött som i söndags. Det finns hopp om vinterformen ändå :)
Aron åker andra delen
Vår lilla nedklätting

Det här var definitivt en bra dag på berget, vädret lämnade lite att önska men snön var mestadels riktigt fin. Känns bra att ha 2/3 rännor på Nez Perce avklarade, The Sliver behöver lite tid på sig för att komma i form men sen ska den allt få sig ett par svängar den också. 



3 kommentarer:

  1. Way to get after it som dom säger i det där landet :-)

    SvaraRadera
  2. Du kommer vara så jäkla fit när du kommer hem alltså. Coola dagar, men säg åt den där Justin att hålla sig i skinnet.

    SvaraRadera
  3. Ohhh, vilket reportage. Imponerad! Vad kul att läsa, ni är helt otroliga.
    Puss och kram

    SvaraRadera