fredag 9 december 2011

South Couloir, Teewinot

Idag åkte jag och Aron tillbaka till Teton Park, målet för dagen var South Couloir på Teewinot. Då vi skulle till en sydsida och det var lite varmare idag, bara -17grader, tog vi en tidig start vid 05:00. Under de första två timmarna gick vi tysta i mörket, bara våra andedag och snön som skimrade i skenet från våra pannlampor.
 ca 05:30
 Soluppgång i bergen slår det mesta
 
Värmen börjar komma.

Hudningen idag var ett helvete rent ut sagt, strax innan soluppgången kom vi till början av Glacier Gulch som vi skulle upp i. Iom att det inte har kommit så mycket snö än så var det inte så välfyllt som det borde och vi fick sicksacka fram mellan stora stenbumlingar med gömda hål överallt. Det tog oss lite drygt en timme att komma en relativt kort sträcka pga. att vi spårade hela vägen och snön var inte särskilt hudvänlig. 

När vi kom över kanten och såg hela Glacier Gulch glömde vi genast hur jobbig den senaste timmen varit och häpnade över terrängen vi såg. Jag har sällan känt mig så liten, Grand Teton slog mig i ansiktet med sin enorma västsida och till höger stoltserar Mount Owen med Teton Range's mest svårbestigna topp. 

 Mount Owen
Grand Teton i mitten

Efter att ha passerat Delta Lake fortsatte vi tills vi kom ut i solen igen för att äta lite frukost strax innan 09:00. Det var väldigt skönt att sätta sig ner en stund, för en gång skull kunde vi njuta av pausen då vi inte rörde oss på nordsidor idag. När vi började röra på oss igen märkte vi att vår tur inte hade vänt vad gällde hudvänlig snö, för varje steg gled vi tillbaka lika långt. Efter en stund blev känslan av att inte komma någonstans väldigt frustrerande, vi var båda enormt trötta på att huda och ville komma till boot packen så fort som möjligt. 

Efter vad som kändes som en evighet var det äntligen dags att byta skidor mot stegjärn och börja samla lite höjdmeter, vi var lite osäkra på om rännan vi stod vid faktiskt var den vi hade planerat att åka. Efter lite diskussion kom vi fram till att det säkert var det och om inte så skulle det iaf vara ett fint åk så vi började klättra. 
 Aron ledde första biten
 Rättvist ska det vara så jag tog över
Lunchplatsen i sikte

När vi kommit en bit upp i rännan kände vi att det var dags för lunch, vid det här laget hade vi fortfarande inte uteslutit att vi var på väg upp i rätt ränna. Efter en snabb lunch och lite vatten började vi utforska hur vi skulle ta oss vidare. Där vi var fanns det väldigt mycket håligheter och sten så vi fick välja var vi satte fötterna med omsorg. 

Efter lite trixande kom vi fram till att vi dels var i fel ränna och att det skulle krävas lite mer klättring än vad vi kände oss redo för idag för att komma vidare. Iom att vi var osäkra på om rännan ens fortsatte särskilt långt från där vi var bestämde vi oss för att åka det vi klättrat. Vi hade trots allt avverkat ca 1500 höjdmeter och kände oss ganska nöjda. 
 Åket uppifrån
Aron tar första svängen

Åket var underbart, längst upp var snön halvkass och ojämn men där den smalnade av hittade vi perfekt, fast sydsidepuder. Det var skönt att kunna öppna upp svängarna lite med bra snö och något flackare än vad vi åkt de senaste dagarna. Under rännan fick vi 2-3 sköna svängar innan vi blev tvungna att byta till stighudar igen för att påbörja vägen tillbaka. Vi behövde inte huda mer än 5min till att börja med innan vi fick ytterligare några sköna svängar, den här gången i lätt puder. 

 Aron med områdets näst största glaciär i bakgrunden...

Aron försöker åka telis med split board och stighudar

Vi fick några härliga svängar innan det var dags att börja traversera tillbaka mot Garnet Canyon. Efter en stund blev det hudning igen, den här gången hela vägen tillbaka till bilen. Det tog oss ungefär 6h att komma upp och 4h att åka och huda till bilen. När vi kom tillbaka var vi båda trötta men nöjda med en väldigt trevlig dag i bergen. 

Teton Park, Teewinot till höger

3 kommentarer:

  1. Varje gång jag läser typ "frukost" och "lunchrast" så blir jag superpepp...annars..not so much ;)Men shit va fint det är!

    SvaraRadera
  2. Så vackert, är det min lilla kamera som hjälper dig ta så fina bilder?
    Himla bra sätt att spara sina minnen, blogg!
    Kraam

    SvaraRadera