Prospector mountain - Apocalypse couloir

Igår var det dags igen, ännu en grym dag i bergen. Jag, Aaron och Adam gav oss av från parkeringen vi 07:30 för att försöka åka Apocalypse couloir, ett åk som jag velat åka ända sen jag hörde namnet. Vägen upp var ganska händelselös, vi rörde oss i ett stadigt tempo hela vägen upp.

 Adam på Phelps lake

Aaron medans vi närmar oss toppen

 Kylig morgon

Jag och Aaron med slutet av vårt åk i bakgrunden

Väl uppe på toppen av åket kom det in massa moln och det började blåsa upp så vi skyndade på litegrann med att börja reppellera in. Vi blev tvungna att göra tre rappeller med 70 metersrepet som vi hade med oss innan vi kunde börja åka. Sista biten hade varit bra åkning om det inte var för en klippa längst ner så vi bestämde oss för att rappa det också.

 Adam på första rappellen

 Förbereder andra rappellen

 Sista rappellen

Gör oss redo för åket under en klippa

Väl på skidorna märkte vi att vi hade gjort rätt val för dagen, snön var fantastisk och åket var ihållande brant. De höga klippväggarna gjorde att vi hade bra sikt trots molnen och vi kunde njuta av fin brantåkning i häftig miljö.

 Shreddin' the GNAR!

Första delen var stor, öppen och brant med kanonbra snö. Efter en stund åkte vi ner i vad som påminde om ett brant hissshackt, omgivna av höga bergväggar var det deffinitivt en av dem häftigaste platserna jag åkt på. 

 Ner i schacktet

 Adam kommer ner

 Roligaste delen av åket

Nu var det dags att åka ner mot åkets crux, en stor del av attraktionen i det här åket. Med mycket snö går det att åka igenom, den här gången tyckte vi att det såg lite isigt ut och vi ville inte ta några risker så vi satte upp en till rappell. Vi fick ett par härliga svängar innan det var dags att repa upp igen. 

 Åker ner mot cruxet

 Funderar på om det går att åka igenom

 Adam sätter upp rappellen

Efter rappellen var jag väldigt trött i benen och tog väldigt försiktiga och energisparande svängar. Snön var fortfarande bra och vi fick bra åkning hela vägen ut ur rännan. 

Jag rappar ner

I efterhand är jag ganska säker på att det hade gått att sidesteppa ner för cruxet men det kändes bra att ta det säkra före det osäkra. Det är alltid bättre att ta det mer konservativa alternativet när man inte är säker på hur det ser ut nedanför, inte vet hur snön kommer vara eller hur mycket is man har att göra med. 

När vi kom ut ur rännan hade mina ben fått ungefär så mycket som dem tålde och jag tyckte att det skulle bli väldigt skönt att komma tillbaka till bilen. Hittills var det här deffinitivt ett av dem bästa åken på säsongen för mig med bra snö och brant teknisk åkning.

Film från åket