Klockan 04:30 plockade Aaron upp mig, med oss fick vi en kille som heter Chance. Ungefär klockan 05:00 begav vi oss från bilen i mörkret. Den platta delen fram till början av Garnet Canyon tillryggalade vi relativt fort och höll ett högt temop för att få upp värmen denna ruggigt kalla morgon, -26grader. Efter att ha tagit oss över taggart lake kom vi lite på villovägar då vi var dem första där sen senaste snöfallet. Vi la in ett brant hudspår och kom tillslut upp till The meadows (En sorts platå som ligger mellan de stora topparna i Garnet Canyon) ungefär en timme senare än väntat. Det är inte alltid lätt att huda i mörkret.
Middle Teton
Efter en snabb lunch där vi konstaterade att det var ovanligt vindstilla i Garnet idag började vi huda igen, vi skulle hela vägen in idag för att ta oss upp på toppen från andra sidan berget. Ju högre upp vi kom desto mer började det blåsa, med vindpustar som tvingade oss att stanna och vända ansiktet från vinden tog det oss lite längre än väntat att komma upp till platsen där vi skulle byta skidor mot stegjärn.
Garnet Canyon/The Meadows
Middle Teton - Ellingwood Couloir
Toppen av Garnet Canyon
Efter mycket om och men fick vi äntligen ta av oss skidorna och slänga upp dem på ryggen, det var skönt att få lite omväxling efter många timmar på stighudar. Med relativt lätta steg påbörjade vi den sista etappen mot toppen, vi skulle snart få det jobbigt igen.
Efter bara en liten stund kom vi upp till en stor vinddriva som vi tog skydd bakom ett par minuter för en vattenpaus, det visade sig snudd på omöjligt att fortsätta gå bakom drivan pga. all snö som landat där så vi tvingades att gå i den starka vinden på andra sidan drivan istället.
Smått skydd mot vinden
Efter att ha kämpat på i vinden och kylan med våra dunjackor på under skalen och ansiktsmaskerna så hög uppdragna som möjligt kom vi fram till botten av rännan som skulle ta oss till toppen. Tyvärr fanns det inte så mycket snö i den så beslutade oss för att lämna skidor och ryggsäckar nedanför och klättra sista biten utan dem.
Chance nedanför topprännan
Jag i nedre delen av rännan mot toppen
Jag närmar mig toppen
Efter lite lätt mixad klättring stod vi äntligen på toppen och vyerna exploderade överallt omkring oss.
Utsikt mot Idaho
Nez Perce med east hourglass till vänster
Grand Teton - Ford/Stettner couloir. Årets stora mål
Toppmarkering
Jag och Aaron på toppen
Efter att ha njutit av utsikten en liten stund var det dags att klättra ner till våra skidor igen. Nedåtklättring är alltid lite spännande, speciellt när den börjar på en bergskam med en stupande isränna på höger sida och när ett fall utan tvekan blir ens sista. Efter den första biten kom vi tillbaka till vad som nu kändes som en väldigt säker klättring ner till skidorna.
Aaron tar sig nedåt, sakta men säkert.
Det tog oss ungefär 30 min att komma ner från toppen och få på oss skidorna igen, åkningen var väldigt varierande. Vi hade lite bra snö blandat med stenhård vindpackad snö och lite is så vi åkte försiktigt och höll in svängarna för att inte bli överraskade av plötsligt hårda förhållanden.
Chance tar första svängarna
Lite bra snö hittade vi allt
Jag fick också åka vindpackat puder
Efter att ha tagit av oss skidorna en gång till var vi nere från Middle Teton och tillbaka vid toppen av Garnet Canyon. Jag och Chance bestämde oss för att traversera litegrann till en kort ränna som kallas the cave och ta den vägen ner till the meadows medans Aaron som var väldigt trött tog samma väg som vi kom upp. Snön i "grottan" var även den varierande, längst upp fick vi ett par fina pudersvängar som sen blev vindblåst puder som hela tiden ville sätta våra trötta kroppar i baksätet. Vi fick ett par riktigt fina pudersvängar längre ner, på väg ut ur Garnet Canyon.
Grip it and rip it!
Efter ytterligare två timmar var vi tillbaka vid bilen, klockan var nu 18:30 och solen hade sedan länge bytts ut mot en fullsatt stjärnhimmel. Trötta och nöjda bagav vi oss hemmåt för att planera nästa äventyr.
Alltid lika imponerad!
SvaraRaderaPuss, mamman