Cloudveil Dome - Southeast Couloir "The nugget line"

De senaste två dagarna i GTNP har resulterat i ett misslyckat och ett lyckat uppdrag samt en trasig bindning.

I lördags gav jag mig ut med Christian och Aaron (En ny Aaron den här gången) för att försöka åka Ellingwood couloir på Middle teton som jag hade fått mig en snabb titt på när vi åkte Southwest couloir på Middle teton. Vi gav oss iväg från bilen vid 07:30 och tog oss upp till botten av Ellingwood på rekordtid, tre timmar blankt.

Detta betydde att jag, med mina ömma ben från mitt förra besök, var helt slut och bestämde mig ganska tidigt för att jag inte skulle ta mig hela vägen upp. Jag beslutade mig för att ta mig tillbaka till bilen medans de andra fortsatte för att sedan vända ungefär halvägs upp pga. lite och dålig snö, Ellingwood får stå kvar på hit listan ett tag till.

Vi åkte den röda linjen

Ellingwood är den största rännan på berget

Igår var det dags för lite revansch innan ett par vilodagar. Jag, Aaron, Anthony och Bec hade bestämt oss för att ge oss på Southeast couloir på Cloudveil dome, även kallad The nugget line. Vi började vår dag från bilen 06:00, det tog oss ungefär sex timmar att komma upp till början av vårat åk som vi för en gångs skull inte klättrade innan vi åkte det.

Nackdelen med att åka från topp till botten på det sättet är att man inte har en aning om hur snön är innan man börjar åka, fördelen är att man oftast kan få ett långt och fint åk utan att behöva kämpa riktigt lika mycket uppför. 

 Frukost med pannlampa

 Riktigt härlig soluppgång

 Jag sätter övre halvan av bootpacken

Bec med Middle teton i bakgrunden

Efter ett relativt långsamt men stadigt tempo kände jag mig ganska fräsch när vi stod på toppen av åket, det visade sig vara ganska dåligt med snö som dessutom var stenhård till en början. Som tur var så kunde vi iallafall behålla skidor och brädor på hela vägen ner till slutrappellen. 

 Anthony åker första delen

 Jag åker ner mot rännan

 Bec

 Anthony

Anthony

Aaron

Efter en del åkning kom vi ner till ett nytt litet crux, inte värre än att en liten side step löste det men det är alltid roligt att behöva tänka efter litegrann och trixa sig ner så gott man kan.

 Crux nr.2

 Får ett par svängar efter cruxet

 Anthony

 Kommer ur den smala delen av åket

Rännan vi kom från

När vi kom ur den smala rännan öppnade det upp ganska rejält hela vägen ner till rappellen. Snön blev också bättre och vi var glada att få öppna upp svängarna lite mer efter att ha hållt oss till hoppsvängar längre upp. 

 Simon

 Simon

 Bec

Anthony

Efter några myssvängar var vi nere vid rappellen och slutet av dagens åk. Ett ankare fanns redan på plats så vi slapp lämna någon utrustning, iom att vi har ganska lite snö för tillfället så satt det dock ganska högt upp så Aaron fick ta ett par steg upp på bergssidan medans jag säkrade honom med repet. Efter det gick allt lätt och smidigt. 

Bec börjar rappellera

 Jag kommer ner

Vårt 70m rep räckte precis hela vägen och vi var glada att vi valde det istället för 60m som vi pratat om. Nu var det bara till att åka sista biten ner till platta avalanche canyon för att huda tillbaka till bilen. Efter att ha bytt till stighudar och kommit ungefär halvvägs hände något väldigt tråkigt, en del på min ena bindning gick sönder så illa att den inte längre höll kvar mig på skidan.

Med hjälp av en skidstropp lyckades jag ta mig tillbaka till bilen utan en allt för lång försening. Allt som allt var det en väldigt bra dag som bjöd på ett av det roligaste åken jag gjort och jag kan inte bärga mig inför att få åka det igen i bättre och mer ifyllda förhållanden.

Film från dagen